Så fort allt är färdigpackat bär det av hemåt igen. Vill inte!
Hem till tråkiga vardagen, ett liv framför tv:n, har ju inte ens ett fungerande internet så man kan få kontakt med civilisationen.. Får se om jag kan försöka träffa lite folk i veckan istället för att sitta hemma och glo.
Någon som vill hitta på något?
fredag 31 juli 2009
Åka hem imorgon..
Nu har vi varit uppe hos mamma i en vecka, som vi hade planerat. Jag skulle gärna stanna några dagar till! På onsdag kommer kusin med familj upp hit och det hade varit så kul att träffas, det är inte ofta man ses längre.. Också vill jag ju träffa Alexander! Han och Novalie är ju trots allt sysslingar.
Jag och Novalie hade kunnat stanna utan problem, kruxet är att Tom vill åka hem och vi har ju bara en bil! Och utan bilen kommer ju inte jag och Novalie hem sen..
Ett alternativ skulle vara att vi följer med hem imorgon och sen åker tillbaka om några dagar, det dumma är bara att vi ska åka på släktträff den 8:e med Toms släktingar.
Täck om mamma och Åke bara hade haft en bil över så hade jag kunnat ta den hem till släktkalaset och sen kunde dom tagit med den tillbaka upp efter dopet..
Knepigt knepigt.. får sova på saken!
Jag och Novalie hade kunnat stanna utan problem, kruxet är att Tom vill åka hem och vi har ju bara en bil! Och utan bilen kommer ju inte jag och Novalie hem sen..
Ett alternativ skulle vara att vi följer med hem imorgon och sen åker tillbaka om några dagar, det dumma är bara att vi ska åka på släktträff den 8:e med Toms släktingar.
Täck om mamma och Åke bara hade haft en bil över så hade jag kunnat ta den hem till släktkalaset och sen kunde dom tagit med den tillbaka upp efter dopet..
Knepigt knepigt.. får sova på saken!
torsdag 30 juli 2009
Novalie 7 veckor :)
Oj vad tiden går, Novalie är redan 7 veckor!
På sin 6 veckorsdag för en vecka sedan hade hon gått upp till 3940g och blivit 53 cm lång, hon börjar bli en stor bebis nu :) storlek 50 har vi fått avskaffa totalt då det inte är någonting som passar längre, tror dock inte det dröjer alltför länge innan vi får göra samma sak med 56 faktiskt.
På sin 6 veckorsdag för en vecka sedan hade hon gått upp till 3940g och blivit 53 cm lång, hon börjar bli en stor bebis nu :) storlek 50 har vi fått avskaffa totalt då det inte är någonting som passar längre, tror dock inte det dröjer alltför länge innan vi får göra samma sak med 56 faktiskt.
Nu är vi på semester uppe hos mamma, så himla skönt att bara komma hemifrån ett tag och skippa alla bekymmer på hemmaplan och bara få koppla av (i den mån det går med en 2-månadersbebis). Första kvällen var riktigt jobbig, vet inte riktigt vad det var med lillskruttan men hon tvärvägrade allting, ville inte sova, ville inte byta blöja, ville helt enkelt ingenting!
Tror det beror till stor del på miljöombytet och den långa resan hit tog nog rätt hårt på henne med.
På lördag åker vi hem, ska både bli lite skönt att komma hem men samtidigt att åka härifrån, men mamma, Åke och Daniel kommer ju ner till Novalies dop och det är ju inte så lång tid kvar :)
Bild: Novalie i mormors knä.
tisdag 28 juli 2009
När Novalie kom till världen - Förlossningsberättelse
Det blev inte mycket skrivande den sista tiden under graviditeten, jag var stor och otymplig och fick bara ont i ryggen av att sitta vid datorn. Och sen när Novalie väl var född så hade jag ingen tid över till något annat än henne, det var amning, blöjbyten och ett antal timmar med magont.
Men nu har all börjat lugna ner sig så nu kan man få en stund över för sig själv ibland.
Tänkte at jag skulle skriva ner förlossningsberättelsen, om hur det gick till när världens underbaraste bebis kom till världen :)
Efter att dom på MVC kommit på att jag i vecka 34 hade lite högt blodtryck så blev det en del extra kontroller. En söndagkväll så fick jag dundrande huvudvärk som kan vara ett symtom på början till havandeskapsförgiftning så vi fick åka in till förlossningen för en kontroll av bebis och blodtryck. Under ultraljudet dom gjorde så tyckte läkaren att hon var något liten så vi blev skickade till specialmödravården för tillväxtultraljud och för kontroll av flödet i navelsträngen. Under resten av graviditeten så var vi på ryhov 1-2 gånger i veckan för kontroll.
Måndagen den 8/6 var vi på en rutinkontroll på ryhov och på ultraljudet såg dom att det började bli ont om fostervatten och det började bli prat om eventuell igångsättning senast samma vecka. Den känlan går inte att beskriva att veta att inom en vecka så skulle vår bebis födas som vi väntat på i 9 månader.
Torsdagen den 11/6 klockan 10.00 skulle vi befinna oss på förlossnigen.
Kvällen innan hade vi lite svårt att sova, jag började bli nervös och jag kollade igenom väskan vi skulle ha med oss till BB ett antal gånger för att försäkra mig om att ingentin var glömt.
Innan vi åkte på torsdag morgon så duschade jag och åt frukost och sen tog vi väskan och gick ut till bilen och åkte iväg. Det var inte riktigt så här jag tänkte att färden till förlossningen skulle gå till, men så blev det denna gången.
Väl där så blev vi visade till ett väntrum där vi blev kvar i 3½ timme, en annan tjej var tvungen att föda med akut kejsarsnitt så läkaren var tvungen att ta det innan.
Halv två på torsdag eftermiddag var det äntligen vår tur! En läkare och en barnmorska visade in oss på ett undersökningsrum där jag så fint fick jag så fint ta av mig byxorna och lägga mig på britsen . Efter alla undersökningar borde jag nästan ha blivit van vid detta laget, men det känns lika konstigt varje gång.. Jag var fortfarande 1 cm öppen när dom satte in katetern som skulle göra så att jag började öppna mig.
Det tog inte lång stund innan det bärjade hända grejer. Redan på väg till rummet vi hade fått så började jag känna av det, då kopplade dom på ett CTG för att kunna se hur det utvecklade sig. Efter en stund började jag få lite sammandragningar och det enda som hjälpte mot den smärtan var att vara uppe och gå runt. Jag vet inte hur många varv vi gick där inne på förlossningen men det underlättade iaf.
Vid tjugo över fyra kom Sanna med mat till Tom, salladen vi hade gjort iordning kvällen innan var så vattnig så den var inte alls god. Efter som jag ändå var uppe och gick så gick jag ut och tog lite luft och pratade lite innan det var dags att gå in igen.
När vi kom tillbaka in på rummet igen så var jag jätte kissenödig så jag gick på toaletten, och precis när jag var klar så kom katetern utploppandes så jag fick skrika på Tom att ringa på den lilla röda klockan.
En barnmorska kom och kollade läget och tyckte att det nu var dags att ta hål på fostervattnet. Och nu kan jag säga att det började göra riktigt ont! Nu var det inegnting som hjälpte längre och allra helst hade jag nog velat gå under jorden, det gjorde så ont att jag låg och vaggade fram och tillbaka i sängen så inte ens CTG kunde visa något längre.
Men det var nu det roliga började! Här kommer lustgasen in i bilden! Och här börjar mitt minne svikta en aning.. Klockan var nu ungefär 17.30-18.00 och nu gjorde det bara allmänt skitont.
Ett tag därefter kollade jag på klockan och då var den 19.00 och nästa gång jag kollade var den 20.45, det kändes som tiden gick jättefort tack vare lustgasen.
Någon gång mellan 19.00 och sista gången jag kollade på klockan var barnmorskan på plats och dom hade satt en elektrod på Novalies huvud för att ha lite koll eftersom CTG:n inte visade några resultat. Barnmorskan såg på mig att jag behövde något mer smärtlindrande och frågade om jag ville ha epidural, och det tackade jag inte nej till, problemet var bara att när det hade gått en timme till så hade läkaren fortfarande inte kommit, tydligen hade det varit en bilolycka så han var inne på intensiven och hade inte riktigt tid. Sen gick det så fort så det var inte någon idé att sätta den för den skulle ändå inte hinna verka.
Under hela tiden sen dom tog hål på vattnet har jag bara kunnat ligga på sidan, men nu kom krystvärkarna och jag rullade automatiskt över på rygg.
21.21 är vårt lilla underverk född :)
Känslan när dom sa att det var en flicka och la upp henne på bröstet går inte att beskriva för den som inte har varit med om det. Det är utan tvekan det största jag varit med om i mitt liv och jag älskar detta lilla underbarn över allt annat! <3
Men nu har all börjat lugna ner sig så nu kan man få en stund över för sig själv ibland.
Tänkte at jag skulle skriva ner förlossningsberättelsen, om hur det gick till när världens underbaraste bebis kom till världen :)
Efter att dom på MVC kommit på att jag i vecka 34 hade lite högt blodtryck så blev det en del extra kontroller. En söndagkväll så fick jag dundrande huvudvärk som kan vara ett symtom på början till havandeskapsförgiftning så vi fick åka in till förlossningen för en kontroll av bebis och blodtryck. Under ultraljudet dom gjorde så tyckte läkaren att hon var något liten så vi blev skickade till specialmödravården för tillväxtultraljud och för kontroll av flödet i navelsträngen. Under resten av graviditeten så var vi på ryhov 1-2 gånger i veckan för kontroll.
Måndagen den 8/6 var vi på en rutinkontroll på ryhov och på ultraljudet såg dom att det började bli ont om fostervatten och det började bli prat om eventuell igångsättning senast samma vecka. Den känlan går inte att beskriva att veta att inom en vecka så skulle vår bebis födas som vi väntat på i 9 månader.
Torsdagen den 11/6 klockan 10.00 skulle vi befinna oss på förlossnigen.
Kvällen innan hade vi lite svårt att sova, jag började bli nervös och jag kollade igenom väskan vi skulle ha med oss till BB ett antal gånger för att försäkra mig om att ingentin var glömt.
Innan vi åkte på torsdag morgon så duschade jag och åt frukost och sen tog vi väskan och gick ut till bilen och åkte iväg. Det var inte riktigt så här jag tänkte att färden till förlossningen skulle gå till, men så blev det denna gången.
Väl där så blev vi visade till ett väntrum där vi blev kvar i 3½ timme, en annan tjej var tvungen att föda med akut kejsarsnitt så läkaren var tvungen att ta det innan.
Halv två på torsdag eftermiddag var det äntligen vår tur! En läkare och en barnmorska visade in oss på ett undersökningsrum där jag så fint fick jag så fint ta av mig byxorna och lägga mig på britsen . Efter alla undersökningar borde jag nästan ha blivit van vid detta laget, men det känns lika konstigt varje gång.. Jag var fortfarande 1 cm öppen när dom satte in katetern som skulle göra så att jag började öppna mig.
Det tog inte lång stund innan det bärjade hända grejer. Redan på väg till rummet vi hade fått så började jag känna av det, då kopplade dom på ett CTG för att kunna se hur det utvecklade sig. Efter en stund började jag få lite sammandragningar och det enda som hjälpte mot den smärtan var att vara uppe och gå runt. Jag vet inte hur många varv vi gick där inne på förlossningen men det underlättade iaf.
Vid tjugo över fyra kom Sanna med mat till Tom, salladen vi hade gjort iordning kvällen innan var så vattnig så den var inte alls god. Efter som jag ändå var uppe och gick så gick jag ut och tog lite luft och pratade lite innan det var dags att gå in igen.
När vi kom tillbaka in på rummet igen så var jag jätte kissenödig så jag gick på toaletten, och precis när jag var klar så kom katetern utploppandes så jag fick skrika på Tom att ringa på den lilla röda klockan.
En barnmorska kom och kollade läget och tyckte att det nu var dags att ta hål på fostervattnet. Och nu kan jag säga att det började göra riktigt ont! Nu var det inegnting som hjälpte längre och allra helst hade jag nog velat gå under jorden, det gjorde så ont att jag låg och vaggade fram och tillbaka i sängen så inte ens CTG kunde visa något längre.
Men det var nu det roliga började! Här kommer lustgasen in i bilden! Och här börjar mitt minne svikta en aning.. Klockan var nu ungefär 17.30-18.00 och nu gjorde det bara allmänt skitont.
Ett tag därefter kollade jag på klockan och då var den 19.00 och nästa gång jag kollade var den 20.45, det kändes som tiden gick jättefort tack vare lustgasen.
Någon gång mellan 19.00 och sista gången jag kollade på klockan var barnmorskan på plats och dom hade satt en elektrod på Novalies huvud för att ha lite koll eftersom CTG:n inte visade några resultat. Barnmorskan såg på mig att jag behövde något mer smärtlindrande och frågade om jag ville ha epidural, och det tackade jag inte nej till, problemet var bara att när det hade gått en timme till så hade läkaren fortfarande inte kommit, tydligen hade det varit en bilolycka så han var inne på intensiven och hade inte riktigt tid. Sen gick det så fort så det var inte någon idé att sätta den för den skulle ändå inte hinna verka.
Under hela tiden sen dom tog hål på vattnet har jag bara kunnat ligga på sidan, men nu kom krystvärkarna och jag rullade automatiskt över på rygg.
21.21 är vårt lilla underverk född :)
Känslan när dom sa att det var en flicka och la upp henne på bröstet går inte att beskriva för den som inte har varit med om det. Det är utan tvekan det största jag varit med om i mitt liv och jag älskar detta lilla underbarn över allt annat! <3
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
